Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om likbegängelsesätten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När sådana icke kunde åstadkommas, tillgrep man af nödtvång
nedgräfningen i mull hellre än att anlita likbränning, som
genom lagstadganden om vissa slags förbrytares bränning å bål
hade blifvit påtryckt vanärans stämpel.
Men hvad som ansågs pietetslöst, religionsvidrigt och
okristligt var det nu rådande förfarandet att nedmylla lik
i grafvar, om hvilka man på förhand vet, att de ej skola
lämnas i fred, ja om hvilka det är stadgadt, att deras
innehåll skall inom vissa år aflägsnas därifrån. Att störa
den dödes stoft i dess hvila var enligt kristen föreställning
ett skändande af det heliga. Formlerna »frid öfver stoftet!»
»requiescat in pace!» voro icke tomma ord, utan allvarligt
menade. Griften skulle bevara den dödes »lemmar, de dyrbara
lånen, till gifvarens möte».
I korthet sagdt: det nu rådande förfaringssättet med de dödes
stoft är ur gammalkristlig synpunkt attentat mot det heliga.
Jag har med dessa rader endast velat påpeka historiska
sakförhållanden. För egen del anser jag det likgiltigt i
religiöst (ej i sanitärt) afseende, huru man förfar med våra
jordiska kvarlefvor, förutsatt att man med pietet behandlar
det stoft, som tjänat oss till organ för våra sinnen, våra
känslor, vårt tänkande, våra sedliga idéers utbildning, vår
uppväxt till tro på Gud och evigt lif. Det är oss till gagn,
att vi visa denne tjänare aktning, emedan brist på pietet i
det afseendet kan och skall medföra brist på pietet i många
andra. Vi lyda under idéassociationens lagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
