Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skalden Kadmon och Ruthwell-korset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Väl då», sade Kadmon, »jag skall förtälja allt.
I går afton satt jag i ett lag af vänner. Dryckeshornen
fylldes, och harpan gick rundt. Så många där voro,
kunde de alla dikta och sjunga någon vers till strängaspelet;
men jag har aldrig kunnat det och kunde det ej
heller då. Tungt är att hafva tankarne bundna och
tungan stum. Jag gick nedslagen ifrån laget och till de
vänner, stumma som jag, dem jag vaktar och vårdar.
Bland dem somnade jag och hade en dröm. Någon visade
sig och sade: ’Kadmon, sjung för mig!’ – ’Det
kan jag icke’, genmälte jag; ’kunde jag det, skulle jag
icke gått från gillet’. – Jo’, sade den andre, ’du
skall ändå dikta en sång för mig’. – ’Hvarom skall
det vara?’ – ’Sjung om skapelsen!’ ljöd svaret. Och
jag sjöng om skapelsen. Ja, jag gjorde det och märkte
då, att jag kan dikta.»
»Mins du, Kadmon, hvad du sjöng i drömmen?»
frågade abbedissan.
»Jag minnes allt, och har på morgonen diktat flere
verser till samma stycke.»
»Låt oss då höra ditt kväde!»
Harpan hämtades och lades i den gamle herdens
famn. Han grep i strängarne och började:
Nu höjom en lofsång
om himmelens höfding,
om skaparens makt
och hans mäktige tanke!
Väldigt som forsens gång strömmade sången, skildrande
kaos’ natt och Guds i urmörkret sväfvande ande,
som tänder himmelens ljus och låter ur vattnet uppstiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
