Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
xvrr.
Försoningen.
Det rar en skon Augndiqväll, då solen sjönk
Pä lätta skyars gyllne bädd till hvila ner.
Herr Brynolf satt uti en skuggrik, hög bercean,
Ilans älsklingsplats då han i slottets trädgård gick.,
Så ren, så blå var himmelen, och qvällens vind
Med vänlig susning smekte tegens mogna korn,
Som böljade i gyllne vågor utanför.
Och runda äpplen livita liksom nyfälld snö,
Med fläckar utaf dunkel purpur blänkte fram
Emellan mörka löf, som under skuggig hatt
En sjuttonårig flickas friska anlete.
Och plommon hängde uti dora klasar ned,
Som klumpar utaf ägta bernden lyfte de
JBedrålade utaf den milda af.onsol.
Och här och der en fogel slog sin afskedsdrill
Åt dagen, och i grönan skog en tärna gick
Och lullade så klart, så skönt i qvällens lugn.
Det var som om naturen vänligt hviskade:
”Var lugn, var glad, livem hälld du är som sorgsen går!
”Och lägg dig sorglös i min famn, och dröm en dund
"Ora bättre land, der frid och oskuld arm i arm
”Utöfver bloinderprydda ängars sammet gå,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
