Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Sjung, mina små barn, sade han, — sjung en vacker
visa! Jag vill, tilläde han, vändande sig till oss, förnimma
en efterklang i toner av det sköna, vi lämnat bakom oss.
Jag vill höra en av dessa djupa, underliga, vemodsfulla, men
tillika kraftiga och allvarliga melodier, i vilka en natur,
sådan som denna, lånar människans röst, för att uttrycka vad
som slumrar inom henne ... Ja, ja, sjung, mina snälla barn!
De snälla barnen, som bestodo av tre pojkar och en flicka,
överläde ett ögonblick sins emellan och uppstämde därefter
med gäll röst — en den gemenaste slagdänga, jag någonsin
hört. Man skulle sett, huru doktorns ansikte mörknade och
förlängdes, så snart han kommit underfund med visans
innehåll. Den känsla, han erfor, var smärtsam och nedslående,
samt förringades icke därav, att barnen synbarligen icke
be-grepo vad de själva sjungo. De hade lärt denna uselhet av
äldre personer i deras vanliga omgivning.
Doktorn stod i början tyst och liksom slagen med häpnad.
Men nu rodnade hans kinder, han lyfte hastigt sin väldiga
vandringsstav över skrikhalsarnas huvuden och avbröt dem
mitt i femte versen med ett dundrande:
— Tyst, kanal jer! Tyst, säger jag, eller . . .
Staven var just på väg att slå ned i högen, då de
förstummade och förskräckta sångarna togo till benen, springande
av alla krafter åt var sitt håll. När vi fortsatte vår väg, sågo
vi deras röda mössor, spejande och misstänksamt, stickas
fram emellan buskarna.
Doktorn hade kommit till den erfarenhet, att om Rousseau
skulle uppfostrat sin Emil uppe på Elstadsätern, så borde
Emil åtminstone icke fått lära norska språket. Och Rousseau
själv, om han vistats här någon tid, skulle måhända vunnit
den övertygelsen, att den ädla naturligheten, det sant
mänskliga icke är en råprodukt, utan behöver arbetas fram med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
