- Project Runeberg -  En vandring i Norge /
42

[MARC] Author: Viktor Rydberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och annat vrålande från buskskogen, vilket, i likhet med
Peters sång, passade gott tillsammans med den tysta,
melankoliska omgivningen. Himlen hade förut visat en tämligen
grå fysionomi, men just som vi utträdde ur skogen, göt
aftonsolen ett milt skimmer över den vidsträckta slätt, som då
utbredde sig för våra ögon, och på vars grönbruna grund
små hyddor med rykande skorstenar visade sig. Det var
El-stadsätern.

— O Rousseau, Rousseau ! viskade doktorn, — hit skulle
du styrt din kosa, olycklige citoyen de Geneve! Här skulle
du uppfostrat din Emile! Här skulle du som en silverhårig
patriark slutat dina dagar !

— Min vän, fortfor doktorn till mig och fattade min
hand — jag har passerat människolivets ekvator, ungdomen
ligger bakom mig, allvarsamma studier och ett enformigt
levnadssätt hava gjort mig stel och torr ... så så, motsäg
mig icke, jag vet det. .. men i denna stund . . . ack, skratta
icke åt mig! ... i denna stund ville jag avkasta ett tiotal av
mina år och med dem hela min boksynthet, för att vara. . .
se så, le nu icke! . . . för att vara en son av denna bygd och
äga min älskade i denna hydda. Jag tänker mig vara en
älskande och älskad yngling. Jag har tillbragt min vecka
där nere i dalen med träget arbete från morgon till kväll,
förljuvat av tanken på henne, som vistas här uppe på fjället,
och som å sin sida fördrivit ensamheten med att tänka på
mig och fröjdas åt den fria Lördagskvällen, då vi kunna
träffas. Lördagsaftonen är nu inne. Flickan står i dörren till
sin hydda, blickar hit åt skogen och lyssnar. Hon längtar,
hon är otålig, jag dröjer så länge, kanske kommer jag icke,
kanske skola ännu åtta långa enformiga dagar förflyta, innan
jag kommer. Då hör hon en sång. . . till exempel den, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:45:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rvnorge/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free