Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Runinskrifter från 1000-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denna runrad led emellertid av den olägenheten, att synnerligen många av dess
tecken betecknade mera än ett ljud, sålunda t. ex. u, u, o, v och deras omljud
y, ö, o nasalerat a såsom franskt an, en och dess omljud nasalerat ä, k k och g, i i, e, ä, a a och ä,
t t och d. Å andra sidan skilde runraden genom r och
r två r-ljud, som sedan sammanfallit, och hade ett tecken o * för
nasalerat a och ett annat a * för onasalerat a. Ovan är omtalat huru o övergick att betyda o, ö.
Det dröjde emellertid icke länge, förrän man började
skapa nya tecken för somliga av de saknade, och nyskapningen skedde vanligen
genom att märka de äldre runorna med en punkt. Redan medan m hade formen Î ,
uppträder uti inskrifterna runan * e, för att uttrycka e- och ä-ljud, och
senare tillkomma * y som beteckning för y, ö och * g för g-ljud, som ock
ibland tecknas med * h. I en och annan inskrift förekommer r som ersättning
för i. Smärre ljudskiftningar, som finnas i fornsvenskan men nu ha upphört,
lämnar jag här å sido, vill blott påpeka, att runan þ alltjämt betecknade
samma ljud som engelska th.
Av vissa runor förekommo växlande former. Runan o * fick ofta formen *, och av kortkvistrunorna upptogos kortkvistrunorna
för n, a, s, t (se sid. 26) och användes som en kraftbesparing i många
inskrifter; d är därvid stupad, d. v. s. upp- och nedvänd.
Övriga kortkvistrunor användas däremot icke under 1000-talet. Dock utgör kanske
inskriften på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
