Strid på brädden av en grav,
segling på ett vredgat hav,
strävan på en stiglös stig,
o mitt liv, jag nämner dig.
Längtan fyllde seglarns håg,
havet för hans öga låg:
»O, där bortom purpurskyn
vill jag se en högre syn,
vill jag nå en bättre strand,
ljusets, fridens, glädjens land.» --
Seglet svällde, hoppet log,
mot det vida skeppet drog.
Strid på brädden av en grav,
segling på ett vredgat hav,
strävan på en stiglös stig,
o mitt liv, jag nämner dig.
Var är hamnen, lugn och klar,
hjärtats frid från forna dar?
Var är hoppets guldkust gömd,
aldrig nådd och aldrig glömd?
Vågen seglarns kosa stör,
stormar vina ovanför;
ack, ännu står purpurskyn
lika fjärran för hans syn!
