Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äfvensom deraf att de finnas på ringklockor och på grafstenar, der ofta bredvid Runorna är Munkstil, d. ä. skrift med sådane bokstäfver, som Munkar och andra den kristna lärans tidigare predikanter här i landet införde och nyttjade.
Man säger, att Oden och Asarne först införde Runornas bruk i Sverige och den öfriga Norden. Detta har sannolikhet för sig äfvenväl derigenom, att den historiske Oden kom från de orter, som icke äro från Grekland så långt aflägse, som Sverige är det, och Runorna hafva någon likhet med de äldsta grekiska bokstäfverna.
Runorna, för att nyttjas, utskuros understundom på träskifvor och andra ting, som kunde kringsändas, hvadan Oden och de, som lika med honom kände Runorna, härigenom kunde meddela sina tankar på samma sätt, som nu sker genom brefskrifning. För menigheten, som ännu icke förstod Runornas bruk, föreföll detta besynnerligt, hvarföre nyttjandet af dem ansågs som någonting öfvernaturligt och såsom ett medel att öfva hemliga konster. Småningom blef dock Runornas gagn allmänt: de utskuros på budkaflar, höggos på stenar, stampades på jernskifvor, präglades på mynt, götos på ringklockor, och ända in i förra århundradet finner man dem skurne på Runstafvarne, som utgjorde våra förfäders almanachor.
Då runorna sålunda äro nyttjade till den äldsta skrift, som veterligen funnits i vårt Fädernesland,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
