- Project Runeberg -  Torsten Rudeen : ett bidrag till karolinska tidens litteratur- och lärdomshistoria /
169

(1902) [MARC] Author: Arvid Hultin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Finska Helikons fägnesånger

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

169

heter mellan vàrsommarclagen (den 17 juni) och den unge
konungen, som då blef boren. Liksom denna dag var
förlagd mellan våren och sommaren och på samma gång
skådade den förras blomstring och den senares frukter,
sa hade äfven den unga hjälten fått ärfva samma villkor
att „i sin ungdom prijsz af Manna-frägd förvärfva".
Naturen hade på denna dag ikläclt sig en mångskiftande
skrud af blommor, liksom äfven med konungen „then
Provintze- Roosz oprunnit, med hvilken Sverget Prijsz
för alla Rijken vunnit". Och var den 17 juni en af årets
längsta dagar, då solen dröjde kvar med sitt ljus „moot
andra morgon", så hade äfven den unga hjälten gjort
sorgen kort och uppvärmt allt med ljus ocli lif.

Nu var denna dag åter inne, men konungen var
borta:

Vidt utom Rijksens gräntz bland obekända släkter
Han bäst nu söker opp sin stora Farfars spår,
För allas frijheet, och sin sakz rättvijsa fäkter,
Och döden hvarie stund tätt under ögon går.

Och därför skulle det blifva kvädets början och slut att
tälja om de dråpliga ting, som han redan förmått utföra
i striden mot dem, som rundtomkring hade anfäktat hans
rike. Rudeen ville företaga sig denna uppgift, ehuru han
kände sin egen svaghet, och under krigets bistra tider
„all konst förlåtit" hans „fiär".

Det visar sig dock genast, att skalden, med all
be-nndran för den unga konungens hjältedater, likväl
fortfarande ej var någon vän af kriget. Han talar om den
tid, då rikets lycka ännu grodde, då den allmänna freden
äimu var oantastad, då grannstaterna höllo vänskap och
förbund, och då handel och näringar blomstrade. Men
när ryktet förkunnade världen denna lycka, frammanade
det afundens onda makter, hvilka nu begynte rikta sina
anslag mot Sverige:

Pest, hunger, nöd och död, och all thess svarta skara.

O Himmel, från then dag hvad ha vij måst erfara!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:37:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rudeen/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free