Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Strid om den kartesianska filosofin. Rudeen på de anklagades bänk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
själf är af samma mening *). På många ställen i sin
framställning åberopar sig författaren på flere kända
karte-sianska filosofer såsom Joh. Clauberg, Kenelmus Digby,
den redan nämnde Ant. Le Grand, Jacob Rohault m. fi.
Lundii afhandling är således i flere hänseenden att räkna
till den nya riktningen i vetenskapen, som fått sina
hufvudsakliga väckelser från den kartesianska filosofin. Men
äfven i andra under Hahns presidium ventilerade
dissertationer finner man kartesianska åsikter uttalade 2).
Det varade emellertid ej länge, innan vederbörande
åter togo sig anledning att med förnyad ifver söka beifra
de nya lärornas framträdande. Den närmaste orsaken
härtill var en i Upsala år 1690 ventilerad „Disputatio
Philosophica de statu naturali et adventitio" af
sedermera professorn i Philosoph, moral. & civil. Erik
Casto-vius. Denna afhandling var utan tvifvel en af de
djärfvaste och mest frisinnade, som vågade sig fram under
detta strängt teologiska tidehvarf. Den sysselsätter sig
icke blott med sådana för tiden moderna ämnen som
människans naturliga friheter och den kartesianska läran
om tviflet, utan understår sig till och med att uppställa
’) Se närmare om denna detaljfråga och om innehållet i Lundii
afhandling Fagerlund och Tigerstedt, Medicinens studium vid
Åbo universitet, s. 47—49. Nämnde författare synas antaga, att
samtliga under Hahns presidium utkomna dissertationer författats af honoiu
själf. De många motsägelser och den blandning af gammalt och nytt,
som de uppvisa hos Hahn, torde kunna förklaras, om man, i likhet
med O. E. A. Hjelt i „Naturalhistoriens studium vid Åbo universitet",
håller för sannolikt, att de till större delen voro författade af
re-spondenterna.
*) Så t. ex. i La ur. Gezelii afhandling „De Sanguine" (1691).
där frågan om blodets rörelse framställes i anslutning till den
kartesianska skolans åsikt; i Sven N. Guzelii »Dissertatio philosophica
de sensibus internis" (1696\ hvars författare i frågan om själens
säte i en s. k. glandula spinalis i hjärnan dock säger sig icke kunna
afgöra, hvilka åsikter böra hållas för riktiga (s. 18); i Jacob HiIdéns
afhandling „I)e causis variantium sententiarum" (1697), där man
finner citat ur Cartesii nTract. de homine", „Passiones animae", rDe
methodo" m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
