Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Torsten Rudeen såsom erotisk-lyrisk skald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88 T&i-sten Rudeen.
drog till att göra den vida kand och sjungen.
Elisandra-sàngens strofbyggnad blef sedermera en af de mest
efterbildade, så att till och med andliga sånger skrefvos och
sjöngos till dess melodi*).
I denna poetiska genre hade Rudeen sålunda många
förgångsmän och samtida, då han under inflytande af sin
ungdomskärlek framlockade den första kärlekens toner från
sin lyras strängar. Därvid bör fasthållas att, hvilka försök
än gjordes att utbilda en svensk kärlekslyrik efter
tongifvande utländska förebilders onaturliga smak och pretiösa
galanteri, vid sidan af densamma dock fortbestod den enkla
och äkta lyriska kärleksvisan, som redan hade att
uppvisa många prof på verkligt poetiska stycken. Det var
den klagande erotiken, som var den mest uppburna af
den karolinska tidens poeter. De erotiska skalderna gåfvo
så godt som uteslutande uttryck åt kärlekens „suckan och
pust"; för dess „g]ädie och lust" fanns det endast
undantagsvis några toner. De hufvudämnen, som möta hos
nästan alla den tidens kärlekssångare, är antingen
klagan öfver den älskades hårdhet och obeveklighet, eller
också verop öfver hennes frånvaro, stundom äfven öfver
hennes död. Redan från början erhöll sålunda den
erotiska lyriken en utpräglad ton af sentimentalitet. Det var
hjärtekvalens ständigt suckande sång, men den förde det
goda med sig, att kärlekssångaren alltmera begynte lyssna
till sitt hjärtas ingifvelser och gifva uttryck åt egna
känslor och förnimmelser. Den första, om hvilken man med
säkerhet vet, att han diktade sin egen kärlekssaga, var
Torsten Rudeen.
Redan i sina ofvan omtalade bröllopsdikters framstod
han som en erotisk natur med sensuell läggning, som i
höga toner stämde sin lyra till kärlekens pris. Flere af
hans brudsånger hade redan karaktären af erotiska visor,
och han hade i desamma behandlat ämnen, som äfven
upptagits i den egentliga kärlekslyriken, såsom den
älskades hårdsinthet (Äktenskapsöde), sväfvandet mellan
J) Schück, anf. arb. e. 334—335.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
