Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Den karolinska tidens tillfällighetsdiktning. Rudeens bidrag och ställning till densamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
T&i-sten Rudeen.
inan hos de flesta af den karolinska tidens vittra
författare äfven s. k. lyckönskningar, riktade såväl till vänner
och gynnare som till kungliga personer, eller också diktade
på vackra herdinnors födelsedagar och vid andra
tillfällen.
Ett antal sådana gratulationer af Rudeen på
romarspråket ingå i några af hans värmländska vänners
dissertationer. De äro öfverhufvud mycket korta och
obetydliga till sitt innehåll. Men äfven på svenska har man en
versifierad Fägne-skrifft till »Mag. Daniel Wallenius
vidh des hederliga promotion" 1688, hvars förra del, som
handlar om »Snillens art och styrka i Sverige" af
Sahlstedt ansetts värdig att inleda hans „ Samling af verser".
Dikten är mera märklig på grund af sitt innehåll än
genom sin poetiska form, som är något knagglig. Den är
ett uttryck för de patriotiska känslor af stolthet, som
man på den tiden erfor öfver att Sverige, som så länge
gällt för ett barbariets land, nu äfven i „vett och
sedig-heet" samt „sinne-slögder" kunde täfla med själfva Hellas
och Bom.
Äfven till de kungliga begynte Rudeen redan vid
denna tid rikta poetiska lyckönskningsdikter. Kort efter
det han vunnit den akademiska lagerkransen, uppvaktade
han arfprinsen Karl på hans namnsdag den 28 januari
1692 med en hyllningssång, som vänder sig lika mycket
till konungen som till tronföljaren. Anmärkningsvärdt
är, att Rudeen redan i denna dikt uppträder som en
lofprisare af freden. Han framhåller till konungens heder,
att svärdet „får hängia under taak" och spindeln väfva
„sina näät i sköld och hiälm". Ett egendomligt intryck
gör det att i denna dikt läsa, huru Rudeen föreställer sig
den kommande dagen, Karl XII:s tid. Han sjunger:
Jag tyckes redan see den glada gyllentijd,
Den han vår efftervärd skall gij att fägnas vid.
Skalden stödde denna förhoppning, som så snart
skulle blifva gäckad, på den grundval, som den unga
prinsens fader hade byggt så säker och stark:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
