- Project Runeberg -  Torsten Rudeen : ett bidrag till karolinska tidens litteratur- och lärdomshistoria /
42

(1902) [MARC] Author: Arvid Hultin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Den karolinska tidens tillfällighetsdiktning. Rudeens bidrag och ställning till densamma

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

42 T&i-sten Rudeen.

åth att jag mitt sinne qväljer". Det är en enkel, men
rörande klagan i strofer, sådana som följande:

En Ängla-Roo med Hirømel-sööta Stunder
Med Vännen kom ok gick med Vännen under,
Var tedd ok sedd ok rann som Ström förbij.
Hvad tänken I, som än ehr Kärleek nyttia,
När halfva Hiärtat fr&n sin hälfft vill flyttia?

Hvad tänken I?

lag satt så trygg, iag ingen Klagan hade,
Fast Sårg ok Mootgång Steen på Bördan lade,
lag tålde alt förnögd med Vännen minn.
Ty hvad förtreet, livad Harm mätt’ ey förglömmas,
I)är Vänners ljuflighet så mykken gömmas

Uti ett Sinn?

Tig är, min Vän, titt öde oundvijkligt,
Och, som iag tig har älskat oförlijkligt,
Skall ok tit lof hos mig ev tystna nehr
Så länge Gud vill andan i mig spara,
Ok intet Namn så tidt på Tungan vara.

Iag kan ey inehr *).

Ur den biografiska delen af minnessångerna får man
veta, på hvilka egenskaper Rudeen satte högsta pris hos
kvinnorna. Hos de unga var det dygd, parad med skönhet,
hvaråt han gaf företräde. Skönheten vissnade inom kort
som rosen, men dygden var en skatt, som varade evigt.
Det var en af tidens vanligaste betraktelser. Äfven hos
matronorna prisade han främst dygd och fromma seder,
stundom äfven högt vett och »sinnets rika skatt".
Öfverhufvud är karaktäristiken tämligen allmänt hållen, endast
sällan mera detaljrik. Till en ädel frus beröm framhålles, att
hon undvek »vädersinte och skvallertungor", att hon hade
ett »snyggt bohag" och att hon redan under sin lifstid
sorgfälligt lagat sina »Sveepor". Och om en ålderstigen
dam heter det, att fastän hon var »af världen och tunga

l) En afskrift af denna grafskrift finnes i Barbara
Leyon-eronas visbok i den Nordinska samlingen i Upsala
universitetsbibliotek.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:37:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rudeen/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free