Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Den karolinska tidens tillfällighetsdiktning. Rudeens bidrag och ställning till densamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tillfällighetsdikter. 53
(1686) och minnesskrifterna öfver gardesprästen Gabriel
Hasselbom (1687), äfven denne en värmlänning, svåger
till Rudeens vördade lärare Joh. Iser, öfver f. d.
landshöfdingen öfver Stockholms och Upsala län friherre Oloff
Thegner (1689) samt öfver justitieborgmästaren i
Stockholm Daniel Cameen (1692), äfven han värmlänning,
son till den första superintendenten i Karlstad Sven
Elf-dalius Camoenius, m. fi. I dessa griftkväden framhålles
i korthet såväl arten af de aflidnas verksamhet som
deras personliga egenskaper. Särskildt prisas lärdom och
dygder, och bland de sistnämnda ärbarhet och
rättrådighet, enkelhet och menlöshet, flit och samvetsgrannhet.
Karaktäristiken är öfverhufvud tämligen ytlig och stereotyp.
Endast i några få af sina sorgesånger från denna
tid väljer Rudeen allmännare ämnen för sina
betraktelser. Sa likväl i kvädet öfver kyrkoherden i S:t
Catharinae församling i Stockholm Mag. Erich Tilas1) (1688),
en af Rudeens längsta begrafningssånger, hvars förra
del utgöres af en betraktelse öfver den länge sedan
försvunna gyllne tiden och en klagan öfver att
penningelystnad och yppighet alltmera begynte taga öfverhanden.
Da denna dikt är en af de första af Rudeen, som synes
ha blifvit mera allmänt bekant och sedermera aftryckt
och efterbildad2), skola vi meddela några strofer såsom
prof pa hans diktnings art under denna första period af
lians vittra författarskap:
Dät var en gyllen tijd, när vår utgainbla värd
Ännu en Jungfru var, bekymbrad om sin Heder,
Och så i tanckar kysk som oförkränkt i Seder,
Til intet mindre än bedräglig falskheet lärd.
’) Äfven Tilas var värmlänning, och dessutom besläktad med
Itudeen, enär hans broder Bengt var gift med Catharina Tilas, dotter
till Eriks broder assessorn Daniel Tilas.
*) Dikten är aftryckt såväl i K. Carlssons Skalde flockar som i
Abraham Sahlstedts »Samling af Verser" (1 del. s. 4) under titeln
-fivllende Tiden försvunnen". Frese har efterbildat densamma i en
af sina bröllopsskrifter „Vår förvände tid" (1718), hvari han icke blott
lånat ämnet utan äfven uttrycken från Rudeen. Jfr Svenska
Litteratursällskapets i Finland Skrifter, LI1 s. XXXIX—XL.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
