Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hans ansikte hade antagit de definitiva drag...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
Och han svarade förkrossad:
Jag förgås av blygsel, jag är brottslig, jag förtjänar förakt. . .
Och dock, jämför mitt forna liv med det jag nu för, och ni skall
se, att jag söker leva efter Guds lag. Jag har icke gjort
tusendelen av vad man måste göra, och jag blyges däröver, men att
jag icke gjort det, det beror inte på att jag inte velat, utan på att
jag inte kunnat. . . Anklaga mig, men anklaga icke den väg
jag vandrar! Om jag känner den väg, som leder till mitt hus,
och om jag vandrar den raglande som en drucken, betyder väl
det, att vägen är dålig? Antingen visa mig en annan eller stöd
mig på den rätta vägen, liksom jag är redo att stödja eder. Men
stöt icke bort mig, jubla icke över min nöd, ropa icke med glädje:
»Se, han säger att han går hem, och han faller i gyttjepölen!»
Nej, jubla inte, utan hjälp mig, stöd mig! . . . Hjälp mig!
Mitt hjärta blöder av förtvivlan över att vi alla gått vilse, och då
jag strävar av alla krafter att komma upp, peka ni finger åt
mig för varje felsteg jag begår, och långt ifrån att visa mig
något medlidande ropa ni: »Se, han faller i gyttjepölen liksom
v i!»x
Närmare döden upprepade han:
Jag är intet helgon, jag har aldrig givit mig ut för att vara
det. Jag är en människa, som låter locka mig och som stundom
icke säger allt vad jag tänker och känner, icke därför att jag
icke vill det, utan därför att jag icke kan det, därför att det ofta
händer, att jag överdriver eller far vilse. I mina handlingar
är det ännu sämre. Jag är en hett svag människa med lastftilla
vanor, som vill tjäna sanningens Gud, men som ständigt snavar.
Om man anser mig för en människa, som icke kan taga miste,
måste vart och ett av mina fel te sig som en lögn eller ett hyckleri.
Men om man anser mig för en svag människa, framstår jag
såsom den jag i verkligheten är, nämligen en ömkansvärd, men
uppriktig varelse, som alltid och av hela sin själ önskat och ännu
önskar att bliva en god människa, en god Guds tjänare.
1 Brev till en vän (i fransk översättning av Halpérine-Kaminsky,
offentliggjort under titeln Profession de toi i boken Plaisirs cruels,
1895)-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
