Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritiken av konsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
att det är den enda, som konstnärerna fäst sig vid. Han
sårade alltför djupt deras stolthet och känslighet, för att de
icke i fienden till deras konst skulle se en fiende till all konst.
Men hos Tolstoi är kritiken alltid åtföljd av ett
återuppbyggande. Han förstör aldrig för att förstöra, utan för att
återuppbygga. Och i sin blygsamhet anser han icke ens, att han
bygger något nytt. Han försvarar konsten, som varit och
alltid skall förbliva, mot de falska konstnärer, som
exploatera och vanhedra den:
Den sanna vetenskapen och den sanna konsten hava alltid
funnits och skola alltid finnas; det är omöjligt och gagnlöst
att bekämpa dem, skrev han 1887 till mig i ett brev, mer än
tio år tidigare än hans omtalade Kritik av konsten.1 Alla
nuvarande missförhållanden komma sig av att de s. k.
civiliserade människorna, som vid sin sida hava de lärde och
konstnärerna, äro en privilegierad kast liksom prästerna. Och denna
kast har samma fel som alla kaster. Den neddrager och sänker
den princip, som är dess upphov. Vad man i vår värld kallar
vetenskap och konst, är blott en stor humbug, en stor vidskepelse,
i vilken vi vanligen råka, så snart vi frigöra oss från kyrkans
gamla vidskepelse. För att se klart på den väg, vi böra gå, måste
vi börja i början — jag måste kasta tillbaka kapuschongen, som
håller mig varm, men som hindrar mig att se. — Frestelsenär
stor. Vi födas på stegens pinnar eller kliva själva upp på dem
och befinna oss bland de privilegierade, bland representanterna
för civilisationen, »die Kultun, som tyskarna säga. Vi behöva
liksom de brahmanska eller katolska prästerna mycken
uppriktighet och en stor kärlek till det sanna för att betvivla de principer,
som tillförsäkra oss denna fördelaktiga ställning. Men en
allvarlig man, som reflekterar över livet, kan icke tveka. Vill han
börja att se klart, måste han frigöra sig från den vidskepelse,
1 Detta brev, som är daterat den 4 oktober 1887, har varit
intaget i Cahiers de la quinzaine 1902 och återfinnes i Correspond. inédite,
1907.
Vad är konsten? utkom 1897—98, men Tolstoi hade tänkt på
detta ämne i femton år, alltså sedan 1882.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
