Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bekännelserna och den religiösa krisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
rubbas av de upprepade sociala missräkningar, han haft.
Under de senare åren hade han liksom Ljevin mycket närmat
sig det.1 Han började tänka på de miljarder varelserna
utanför den trånga kretsen av lärda, rika och lättjefulla människor,
som togo livet av sig, bedövade sig med njutningar eller helt
fegt som han framsläpade ett liv i förtvivlan. Och han frågade
sig själv, varför dessa miljarder varelser undsluppo denna
förtvivlan, varför de icke togo livet av sig. Han såg då, att de
levde, icke med hjälp av förnuftet, men utan att bekymra sig
om det — genom tron. Vad var då denna tro, som ignorerade
förnuftet?
Tron är livets kraft. Man kan inte leva utan tron. De
religiösa föreställningarna hava tagit form i människotankens
oändliga fjärran. De svar, som tron givit livets sfinx, innehålla
mänsklighetens djupaste visdom.
Är det då nog att känna denna vishets formler, sådana de
äro inregistrerade i religionens bok? Nej, tron är icke en
vetenskap, tron är handling, den har ingen mening, med
mindre den leves. Den vämjelse Tolstoi erfor vid åsynen
av rika och »välsinnade», för vilka tron blott var ett slags
»epikureisk livströst», drev honom avgjort över till de enkla
människorna, de enda som bragte sitt liv i överensstämmelse
med sin tro.
Och han förstod, att det arbetande folkets liv var livet självt
och att den mening, som tillades detta liv, var sanningen.
Men huru göra sig till folk och dela folkets tro? Vad
hjälper det att veta, att andra hava rätt; det står icke i vår
förmåga att bliva som de. Förgäves bedja vi till Gud, för-
1 Hans porträtt från denna tid framhäva denna folkliga
karaktär. En målning av Kramskoi (1873) framställde Tolstoi i en
mu-schiks blus, med böjt huvud och utseendet av en tysk Kristus. Håret
börjar glesna vid tinningarna, kinderna äro insjunkna och skäggiga.
— På ett annat porträtt, från 1881, ser han ut som en söndagsklädd
verkmästare: kortklippt hår, skägg och polisonger yviga; ansiktet
förefaller mycket bredare nedtill än upptill; ögonbrynen äro rynkade,
ögonen dystra, näsan med stora hundnäsborrar, öronen väldiga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
