Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Han njöt först därav...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
i vilka han klassificerar de olika litterära genrerna, hänför
han till samma grupp: DOdysséen, IUiaden, Året 1805 ..:>>’
Hans naturliga utveckling förde honom från de individuella
ödenas roman till romanen om härarna och folken, om
de stora människohjordar, i vilka miljoner varelsers viljor
sammansmälta. Hans tragiska erfarenheter från Sebastopols
belägring förde honom ett stycke på väg till förståendet av
den ryska nationens själ och dess liv i världen. Det väldiga
arbetet Krig och fred var blott ämnat att vara mittfältet i
en serie av episka fresker, i vilka Rysslands hjältedikt, från
Peter den store till dekabristerna, skulle upprullas.2
I juni 1863 antecknar han i sin Dagbok:
»Jag läser Goethe, och flera idéer födas inom mig.»
Pà våren 1865 läser Tolstoi åter Goethe, och han kallar Faust
»tankens poesi, den poesi, som uttrycker vad ingen annan konst kan
uttrycka».
Längre fram offrade han Goethe såväl som Shakespeare åt sin
Gud. Men sin beundran för Homeros blev han trogen. I augusti
1857 läste han med lika stor rörelse Iliaden och Nya testamentet. Och
i en av sina sista böcker, skriften mot Shakespeare (1903), är det
Homeros han ställer emot Shakespeare såsom en förebild av ärlighet,
måttfullhet och verklig konst.
1 De båda första delarna av Krig och fred utkommo 1865—66
under titeln Året 1805.
2 Tolstoi påbörjade arbetet 1863 med Dekabristerna, varav han
skrev tre fragment. Men han insåg, att grunden till hans byggnad icke
var tillräckligt säker, och då han grävde vidare, kom han till de
Napoleonska krigens tid och skrev Krig och fred. Utgivandet började
i januari 1865 i tidskriften Russki Viestnik. Den sjätte delen
avslutades på hösten 1869. Då gick Tolstoi tillbaka uppför hävdernas
flod och föresatte sig att skriva en episk roman om Peter den store
samt därefter en annan, Mirovitsch, om kejsarinnorna under
1700-talet och deras gunstlingar. Han arbetade härpå från 1870 till 1873,
anlitade källskrifter och skisserade flera scener, men hans realistiska
samvetsbetänkligheter förmådde honom att avstå från sin plan:
han kände med sig, att han aldrig skulle lyckas på ett fullt sant sätt
väcka till liv dessa förgångna tiders själ. —- Längre fram, i januari
1876, fick han idéen till en ny roman om Nikolaus I:s tid; sedan grep
han sig åter lidelsefullt an med Dekabristerna, 1877, samlade
vittnesbörd av ännu levande deltagare i händelserna och besökte de platser,
där tilldragelserna ägt rum. 1878 skriver han till sin faster, grevinnan
A. A. Tolstoi: »Detta arbete är så viktigt för mig. Du kan inte tro
vad det är viktigt för mig. Lika viktigt som din tro är för dig, ja
jag skulle vilja säga ännu viktigare.» (Corresp. inédite, s. 9.) — Men
ju mer han kom in i sitt ämne, desto mer lösgjorde han sig från det:
hans tanke var ej längre med. Redan den 17 april 1879 skrev han till
Fet: »Dekabristerna? Gud vet, var de ärol . . . Om jag tänkte på dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
