Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och stack den i byxfickan. Men det dröjde icke länge,
innan han höll fingret i munnen igen. Det kom dit alldeles
af sig själft, utan att han märkte det, och därför bet
han hop tänderna — såsom till ett omedvetet straff — och
blef öfverraskad öfver, att det gjorde så ondt i fingret.
Men Maria började nu titta ut gpnom fönstret. Simon
skulle godt ha hunnit tillbaka så här dags; åtminstone borde
hon se honom komma gående där borta på ängen. Han
rastar kanske en stund där nere i värdshuset. Det gör han
rätt i; eljest unnar han sig ej en droppe. Men länge blir
han icke sittande, det vet jag, och då borde han ju i alla
fall strax vara här. — Men när man riktigt tänker på
saken, så kan han ändå icke vara här ännu. Man kan ju
förstå, att de ej kommit emot honom i dörren med pengarne;
det har väl varit att uträtta något hos myndigheterna,
att klarera allehanda papper, och detta är ju icke
småsaker, vet man. Eller kanske lotteriet icke ens har så
mycket pengar inne på en gång, att det kan utbetala hela
summan. Bara nu icke Simon låter lura sig, så att vi icke
få allt, hvad vi skola ha! — Så resonnerade hustrun, och
det hade sålunda infunnit sig nya bekymmer, redan innan
péngarne kommit. — Bara det icke händt honom någon
olycka på vägen, tänkte hon vidare. Det stryker så
mycket folk omkring på vägarne, och har någon vunnit på
lotteri, får folket snart reda på det. — Nej, det är ju i
alla fall midt på ljusa dagen. Men ändå — förmannen vid
timmerhuggningen kastade de ju i älfven midt på dagen för
att komma åt de pengar, som han skulle betala arbetarne
med. Det hände för endast ett år sedan, och folket är väl
icke bättre nu än då. Tvärt om blir det mer och mer pack,
som stryker omkring.
Djupare och djupare försjönk hon i rädsla och bekymmer.
Då ropade Sepple, som stod på knä på bänken
och såg ut genom fönstret: “far kommer öfver ängen“.
“För du nu något spektakel igen?“ sade modern, liksom
trodde hon icke först, att det var sant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
