Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
å papperet, och de voro precis de samma — de hade svart
på hvitt på sin lycka.
Och dagen därefter gick timmerhuggaren Simon till
Landeck. Han tog en tung, knölig hagtornskäpp med sig
och slipade dessutom brödknifven och stoppade den i
bröstfickan, ty han visste, att den, som har pengar, måste också
ha något att försvara sig med. Då han gick, snafvade han
öfver det ojämna golfvet i förstugan och brummade leende:
“på dig, fördömda skräpgolf, skall jag då inte längre bryta
benen af mig“.
Där hemma gick nu förmiddagen, och Maria räknade
på det maskstungna vägguret de timmar, som skulle
förrinna, innan Simon vore tillbaka. Uret hade med sin
trävisare mätt ut hela femtio år eller ändå mera, men med
denna dag hade det svårt att blifva färdigt. Nu var
klockan 2. Maria hade tillagat ett godt middagsmål, som hon
ställt på spiseln och omsorgsfullt öfvertäckt med en hvälfd
gryta. Själf åt hon icke en enda bit däraf, hon ville
gladeligen äta tillsammans med sin man, och om en timma kunde
han vara tillbaka.
Men lyckan måste man mottaga med höflighet, ty den
kommer så sällan. Först kastade Maria af sig sina grofva,
lappade hvardagskläder och tog bättre plagg på sig. Därpå
tvättade hon smågossarnes ansikten och händer och ömsade
deras linne. “I dag måsten I vara hyggliga“, sade hon, “i
dag komma pengarne.“
“Är pengar någonting godt?“ frågade den minste gossen,
som satt på halmmadrassen i sin snöhvita skjorta och
med sitt finhylta ansikte allaredan såg ut som ett
rikemansbarn, hvilket var kommet på tillfälligt besök till
timmerhuggarens hydda.
“Ja, pengar är visst något godt“, sade modem med
den gladaste ton. “Sepple, sätt dig där på bänken och
sluta att suga på fingret! Ser Ni, barn, när far kommer
med pengarne, så köpa vi det hus, där vi voro i går.“
“Och dufslaget med?“ frågade den äldre gossen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
