Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’327
stil underbart skönhetsmättade ord som den gamla
lagens 1 §.
Men vi vilja oeh kunna icke nöja oss med stämningar
och känslor. Vi vilja veta och förstå. Och då måste vi
spörja oss: vad ligger i de anförda orden, vad innebära
de?
Många människor, kanske icke minst jurister — jag
har haft häftiga meningsstrider med flere kamrater i
denna fråga —• anse, att det mänskliga rättsväsendet
är ett omedelbart utflöde från den gudomliga rättvisan,
och att det är beronde endast på mänsklig
ofullkomlighet, att icke alla sedliga förbrytelser kunna bestraffas.
Ur ett sådant ord som det anförda: "Kristus är främst
i vår lag", känna de sig oförhindrade att läsa fram, att
den gudomliga rättfärdigheten är grundnormen även för
det mänskliga rättsväsendet, som därför bör så långt
som möjligt, även i sina detaljer, närma sig den
gudomliga rättfärdighetens krav.
Mig har en sådan uppfattning alltid synts korttänkt.
Väl kan man i den moderna lagstiftningen finna många
bud och lagar, som oförtydbart peka hän på att kristna
tänkesätt och krav alltmer vinna beaktande och
efterföljd i vårt rättsväsen. Men det torde icke vara svårt
att peka på hela nya lagar och enskilda lagbud — jag
önskar här icke ingå på exempel — i vilka en alldeles
motsatt riktning i utvecklingen kan konstateras. Just
denna motsatta utvecklingsgång pekar tillbaka på
he-terogenitet i själva de grundläggande principerna och
röjer, att staten i sin straffande och de enskildas rätt
vårdande verksamhet fullföljer syften, som på intet sätt
sammanfalla med, utan endast hava tillfälliga — om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
