- Project Runeberg -  Rösten av en som ropar i öknen /
101

(1928) [MARC] Author: Bengt Oxenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

101

en hård kamp i livet och ärligt slagit sig fram med maka
och barn; men så fort det blir fråga om forna eller
nuvarande motståndare, lyser i blicken ännu hatets eld,
tonen är hetsig ocli vass, rösten hård och dömande. Här
en, som kanske sen några lyckliga, drömfyllda
ungdomsår bär med sig ett fromhetsliv, som ännu någon gång
bjuder på äkta tonfall; men livet skänkte honom
framgång, han sitter nu i ärad ställning och med stora
inkomster, nu är han "bred", maktsjuk, härsklysten;
sön-dagligen — och ej sällan under veckan —- går han
vägen till kyrkan eller bönhuset, men han går aldrig
ödmjukhetens väg, aldrig korsets väg. Bär en, som väl
ej fick så mycket av denna jordens goda, men den
mindre lott han fick var dock tillräcklig för att sätta
honom i stånd att njuta den lycka, som för honom är den
värdefullaste, lojheten, lättjan; det pund han fick var
ej stort, han har ej förslösat det: han har grävt ner det
i jorden, nu synes ej spår därav.

Ja, gå själv ut, min vän, och se — se med öppna,
oförvillade ögon, se med hungriga ögon, med blickar, som
hungra och törsta efter att hos det kristna folket möta
idealitetens, världsövervinnelsens, världsflyendets,
efter-följelsens, Kristus-livets eld.

Tänk, om det skulle vara så, att bland
nutidsmänniskorna, dessa förkättrade "världens barn", skulle finnas
ej så få — i denna stad kanske hundraden — som blicka
med sådana ögon mot de skaror, som kalla sig kristna
och trängas i gudstjänstlokalerna. Kanske begära de ej
bättre än att få se, att kristendomen dock ännu i vår
tid är en makt, som förmår omdana ett människoliv och
göra en människa skicklig till den arvslott, som de heliga
hava i ljuset. Men då de bland de kristna mött så gott

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:32:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rosterop/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free