Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256 JOHAN JOLIN
terräng, och när Gundla och Rosalie anlände, igen¬
kändes de icke längre av den yrande.
—
Inga kvinnor i mitt hus! ropade Fingal. Driv ut
dem som myggor och flugor genom alla fönster och
dörrar! Tänd alla rökflaskor och rensa luften! Jag vill
ha rent hus tills lilla Rosalie kommer! Ursäkta, mina
damer, men ut på dörren med er!
Den förtvivlade dottern slöt sig närmare sin moder¬
liga väns bröst. Ack, hon fick ju icke se en skymt
av den sjuke fadern, ty han hade strängeligen för¬
bjudit någon att röra vid florsgardinen, som dolde
honom för allas blickar.
—
John! Wilhelm! ropade Fingal åt sina betjänter.
Säg till åt doktorn, att jag vill ha ett annat ansikte,
mitt eget, tills Rosalie och miss Hind komma hit.
Man tar inte emot hyggliga damer med en gemen
mask för ansiktet.
—
Pappa, älskade pappa! viskade Rosalie snyftande
och satte sig helt nära florsgardinen.
—
Ah, är du där, mitt älskade barn! Gud välsigne
din ankomst hit!
Den sjuke sträckte ut sin hand under floret, och
Rosalie överhöljde den med sina kyssar.
—
Tack, tack, min Rosalie! Jag ser skymten av
dina kära drag, men du får inte se mina. Du får inte
fasa för din far. När kommer Gundla? Vill hon komma,
vågar hon komma till en avgrundsande?
—
Miss Gundla är redan här, svarade Rosalie sakta.
—
Ack, låt mig trycka den yttersta snibben av hennes
finger! Rosalie, mitt barn, bed för mig!
Gundla intog en plats bredvid Rosalie och fattade
Fingals hand i sin.
—
Vid sjukbädden tystas alla bittra minnen, kring
den sjukes läger svävar endast människokärleken såsom
försoningens genius, sade Gundla med milt allvarlig
stämma.
—
Gundla! Gundla! Min första, min enda heliga kär¬
lek! Kan du förlåta mig? bad den sjuke med ångest
i det han klappade den hand, som omslöt hans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
