Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROSEN BLAND KAMELIOR 245
Portvakten öppnade porten på vid gavel och frågade
om man icke ville köra in på gården, men Rosalie,
som ville smyga sig nästan på tå in till sin far, steg
ur på gatan och begav sig, följd av resbetjänten, in
genom portvalvet.
överraskad och häpen, stannade hon på den av
kulörta lyktor och lampor rikt eklärerade stora gården,
som, i trots av oktobers härjningar, ännu presenterade
den friskaste grönska på gräsmattorna och på knap¬
past till hälften avlövade träd och buskar. Det såg
ut som om flyttfågeln sommaren på sin avfärd slagit
sig ner en stund till vila i denna för höstvindarna skyd¬
dade paradisiska vrå.
Från de höga fönstren strömmade bländande ljus och
från den andra våningen smekande toner.
Rosalie vände sig om och frågade portvakten vad
denna fest betydde.
—
Å, baron har bara några vänner hos sig, små-
myste denne. Är ni då inte bjuden, mamsell?
—
Nej, men välkommen, det vet jag, stammade Ro¬
salie, medan alla hennes tankar svärmade kring en enda,
hennes mors dödsdag.
—
Unga vackra flickor ä alltid välkomna här i huset,
replikerade portvakten med ett närgånget småleende.
Stig på, mamsell! Här är inte svårt att hitta.
Och med en hänvisande åtbörd försvann han i sin
kammare.
Rosalie skred med dröjande steg och bultande hjärta
fram över de krökande sandgångarna och förbi fon¬
tänen, som spelade över gaslågor i alla regnbågens
färger och gjorde en förtrollande effekt. Ack, den
unga flickan hade icke sinne för feeriet runtomkring
sig, hon såg endast sin mors sarkofag lik en dyster
skugga mitt i denna glans.
Hon sökte tusende förklaringsgrunder för denna fest,
men fann till slut blott en, den att hennes far all¬
deles förgätit att se på tidens ur, och att han helt
och hållet glömt bort den sorgligt högtidliga dagen.
Rosalie hade klätt sig med mycken smak och omsorg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
