Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224 JOHAN JOLIN
—
Man ska inte smekas, så att hela världen ser det,
förmanade fostermodern med ett kärleksfullt leende.
—
Det bryr jag mig inte om, skrattade Arthur. Du
har nyss givit mig min rättighet utan alla förbehåll.
Och nu går jag bort och håller litet sällskap med den
näpna fröken. Stackars älva! Hon tycks ha litet tråkigt
med sin gamla kammarjungfru.
Men när Arthur gått bort, sade pastor Hjort till sin
dotter:
—
Ser du, mitt barn, hur den förhånade sanningen
ständigt reser sitt huvud likt en trampad orm och biter
dig i hälen. Du måste avlägsna Arthur eller erkänna
honom.
—
O, ja, jag skall erkänna honom, bara vi hinna
vårt nya hem och vi komma ansikte mot ansikte med
de nya människorna. Men i England hade det ju varit
att ge mig döden.
—
Om du lyckas få någon framstående artist i Stock¬
holm till Arthurs ledare och lärare, så kan denna
undervisning likväl inte ständigt fortgå på din lant¬
egendom, min Gundla. Han måste ut i livet, ut i
världen, han måste studera vid konstens högskolor, och
där kan inte en mor ständigt följa honom.
—
Och varför inte? Varför skulle inte du och jag
en gång få se Italien? svarade Gundla med strålande
uppsyn. Kanhända kan man där i söderns varma luft,
där allting lever fortare och endast njuter av den
flyende minuten, kanhända kan man där försöka lära
sig att glömma.
Det vackra resvädret började snart visa sitt mindre
goda humör, och redan följande dagen märkte man, att
oktober månad närmade sig sitt slut. En väldig storm
blåste allt mer och mer upp sig till verklig ilska,
och de resande fingo snart pröva alla sjölivets lidanden.
Plötsligt började den hjältemodigt arbetande maski¬
nen kämpa mera konvulsiviskt. Efter ett dovt buller
avstannade den helt och hållet. Någonting hade brustit
sönder i propellern: det stolta fartyget kastades som
en spån på de rasande vågorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
