Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194 JOHAN JOLIN
fasa och klamrade sig fast likt en drunknande vid
faderns bröst. O, göm mig, dölj mig, far! Dölj mig
djupt ner i jordens sköte!
Var ta pensel för att måla uttrycken i alla de
ansikten, som bleknade eller rodnade vid detta jämmer¬
rop från den skälvande, unga kvinnan, denna ofrivilliga i
anklagelse, som med våldsam hand och snabbare än i
blixten undanryckte ridån för hennes livs, hennes kär- ■
leks dystra drama.
Fingal stod där som förstenad.
Aldrig hade straffet för hans brott mot den värnlösa i
kunnat falla över honom i ett mera förkrossande ögon- •
blick än det närvarande, och aldrig bevittnats av varel- •
ser, inför vilka det varit mera förnedrande att sänka i
sina ögonlock.
Den unge, ståtlige, vackre mannen, den rikt begåvade :
ädlingen kände sig stå som på schavotten.
Men pausen efter Gundlas anklagande rop räckte a
icke många sekunder.
—
Han! utropade baron Hans och Eleonore näs¬
tan samtidigt och med en ton, som nogsamt röjde,
hur smärtan vältade som en klippa över deras bröst.:
—
Han! röt pastor Hjort med en stämma, som mera t
liknade ett sårat lejons än en människas.
Och med ett anskri, liknande vanvettets, kastade e
Emanuel Hjort sin dotter åt sidan, och grep den tunga;
Jupiterbilden på bordet bredvid honom, för att, likt
Asa-Tor med sin fruktansvärda hammare, i ett enda
slag krossa sitt barns förförare.
—
På knä, eländige, och gör din sista bön, ty jag;
har svurit i mitt hjärta att döda dig!
Den väldiga, klangfulla stämman, som så ofta i
Herrens tempel hänfört de åhörande, ljöd som etti
tordön genom det stora rummet, ögonen brunno likt
mordbrandslågor under de buskiga ögonbrynen, ansiktet
var likblekt och läpparna skälvde under tyngden av
den förfärliga hotelsen.
Emanuel Hjort var icke längre någon fridens apostel,;
han stod där i ett ögonblick förvandlad till mord-!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
