Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I2Ö JOHAN JOLIN
fröken von Dörben kan ha rätt i sitt omdöme. Säkert,
ack, säkert har hon blivit missledd av dessa onda
tungor, av vilka det finns så många överallt i världen.»
Men medan Gundla tänkte, handlade hon. Hon under¬
sökte åter den mystiska passagen, tyst och stilla som
om ett andeväsen rört sig där inne. Hon fann, till sin
obeskrivliga glädje nyckeln sitta omvriden kvar i låset.
Hon drog undan regeln, låste upp dörren och lyste för¬
siktigt i den lilla mörka trappan.
Med några steg var hon vid en liten järnbeslagen bak¬
port, men också i den satt nyckeln kvar, för att hindra
alla försök att gagna falska nycklar utifrån. Denna
trappa ledde också ner till gården, men själva porten
tycktes blott användas undantagsvis och då husets eko¬
nomi gjorde den nödvändig.
Det var ju en ingång så obemärkt, att kärlekens
gud tycktes ha anordnat den enkom till älskandes möten.
Smygande och tyst som en vålnad återvände Gundla
till sitt rum och satte sig ned att besvara baron Fingals
brev.
Men hon rev sönder vad hon skrivit två eller tre
gånger, innan hon blev nöjd med sitt svar, i vilket hon
vägde varje ord med guldvikt.
Och glad att hon icke under hela tiden blivit störd
av madame Regnier, lade sig den unga flickan på sin
bädd, för att drömma ljuva och oroliga drömmar om
morgondagens möte.
Men madame Regnier, hon ville varken störa eller
störas.
Nyfiken och misstänksam såsom alla svartsjuka, hade
hon av portvakterskan förnummit ankomsten av ett brev
till hennes hyresgäst, men ett brev utan poststämpel.
Vad var naturligare än att hon i nyckelhålet till Gund-
las dörr skulle söka utforska effekten av brevets läs¬
ning. Men o ve, den unga svenskan satt ju där i
skymningen och bara drömde.
När den livliga fransyskan väntat en stund för¬
gäves, gick hon med avtagna skodon in till sig, men
återvände efter några minuter, och bevittnade den unga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
