Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bekännelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
Så tänkte jag. Och sedan såg jag ständigt för
mig den här stunden, då jag skulle säga dig allt . . .
Nu har den kommit . . . Det är förfärligt . . . Å,
stora syster!
Jag tänkte alltid, morgon och kväll, dag och
natt: Jag måste säga henne det en gång . . . Jag
väntade och väntade . . . Vilken tortyr! . . . Nu
är det gjort. . . Säg ingenting . .. Nu är jag rädd ...
Å, jag är så rädd! Tänk, om jag får återse honom,
genast jag är död . . . om det blir jag som först
får återse honom . . . Jag skall aldrig våga det . . .
Och dock måste jag . . . Jag skall dö . . . Jag vill
att du skall förlåta mig. Jag vill det . . . Jag
kan inte gå bort eljes och träda inför honom. Ack,
säg till henne, goda kyrkoherden, att hon förlåter
mig . . . säg till henne det, är ni snäll. Jag kan
inte dö annars . . .
Hon tystnade och låg flämtande. Och hela
tiden plockade hon på lakanet med sina
krampaktigt spända fingrar.
Susanne hade dolt ansiktet i händerna och rörde
sig icke. Hon tänkte på honom, som hon hade
kunnat få älska ett långt liv. Hur skönt hade
det icke kunnat vara! Hon såg honom åter
framför sig i detta förflutna som försvunnit,
i detta längesedan förflutna som för alltid
slocknat. Vad de kära hädangångna kunna martera
våra hjärtan! Ack, denna kyss, hans enda kyss,
hur hade hon inte bevarat den i sin själ! Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
