Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5o
Då gingo de från juvelerare till juvelerare och
sökte ett smycke likadant som det förlorade,
försökte dra sig till minnes så gott de kunde,
sjuka och förbi båda två av sorg och oro.
I en butik i Palais-Royal funno de ett
diamant-halsband, som de tyckte var alldeles likadant
som det de sökte. Det var värt fyrtio tusen francs.
De skulle få det för trettiosex tusen.
De bådo nu juveleraren att få ha det på hand i
tre dagar. Och de gjorde det villkoret, att han
skulle ta igen det för trettiofyra tusen, om det
andra blev återfunnet före februari månads
utgång.
Loisel ägde aderton tusen francs, som han fått
ärva efter sin far. Det övriga måste han låna upp.
Han lånade tusen francs av den ene, fem hundra
av den andre, hundra francs här, sextio där. Han
utfärdade växlar, underskrev ruinerande
förbindelser, inlät sig med ockrare och alla slags
penningutlånare. Han äventyrade hela sin
existens, skrev på papper utan att veta om han
kunde stå för sitt namn, och med fasa för
framtiden, för den djupa nöd som skulle bli hans lott,
för alla de yttre försakelser och alla själskval
han hade i utsikt, gick han att hämta det nya
diamanthalsbandet, sedan han på köpmannens disk
räknat upp trettiosex tusen francs.
När Mathilde Loisel kom till sin väninna med
halsbandet, var Jeanne litet stött.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
