Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fadern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ägandet av denna lilla varelse för honom skulle
vara en vanvettig lycka, något som en människa
icke ens vågar drömma om.
Var morgon tryckte hon nu hans hand, och ända
till kvällen bevarade han förnimmelsen av denna
beröring, kunde liksom hela tiden känna det svaga
trycket av hennes små fingrar, tyckte att det
fanns märke efter dem i hans hand.
Hela den övriga dagen väntade han otåligt
på den korta omnibusfärden, och söndagarna
föreföllo honom outhärdliga.
Hon älskade honom helt visst också, ty när
våren kommit, samtyckte hon en lördag till att
dagen därpå fara med honom till Maisons-Laffitte
och äta frukost.
Hon stod och väntade honom på stationen.
Han blev litet häpen att hon redan var där,
men hon sade:
— Innan vi far, ville jag tala med er. Vi har
tjugu minuter på oss, det är mer än nog.
Hon darrade, då hon stödde sig på hans arm,
hennes ögon voro sänkta och hennes kinder bleka.
— Ni får inte missta er på mig, återtog hon.
Jag är en hederlig flicka, och jag följer inte med
er, om ni inte lovar mig, om ni inte svär att...
att inte göra något... som är... som är...
opassande.
Hon hade plötsligt blivit pionröd i ansiktet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
