Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dera av oss han gärna skall låta båd’ hästar och vagn
stå till tjänst.
ROSA. Vad menar du?
ROSITA. Han hr skrivit hem till Spanien för att
få reda på oss!
ROSA. Är det möjligt?
ROSITA. Ja, jag uppsnappade visserligen bara ett
par avbrutna meningar, men han blev så rädd för att
jag hört dem, så att jag gissade mig till resten.
ROSA. Vi få inte tappa modet! Kanske blir hans
brev obesvarat.
ROSITA. Vore vi så säkra på att han verkligen
fick svar, så vet jag ett medel att lura honom i alla
fall.
ROSA. Vilket då?
ROSITA. Jo . . . ser du . . . Om vi begge två skulle
gifta oss innan det där svaret kom! Ja-ja, jag säger
så bara, för jag tycker det vore roligt att låta onkel
stå där med lång näsa . . . Dessutom finns här ju ingen
som jag kan tycka om!
ROSA. Än Emil då!
ROSITA. Ja, han!
ROSA. Har han inte sagt att han älskar dig!
ROSITA. Jo det säger han vart ögonblick, men
det är bara gyckel och lek alltsammans. Inte för det,
men det är också bra förargligt att jag alltid skall bli
behandlad som ett barn!
ROSA. Vems är felet, Rosita lilla?
ROSITA. Jag vet nog att det är mitt eget, men
vem kan hjälpa det? När jag hör någon skratta, så
är det som om någon ropade på mig, och jag måste
svara med ful hals! Jag skrattar i kapp med Emil så
länge jag ser honom, och när han väl är borta, så
retar det mig att jag inte mera kan ta min värdighet
i akt. Om jag bara vore som du . . . säg mig, Rosa,
hur bär du dig egentligen åt?
ROSA. Det vill jag inte säga dig . . . ett instuderat
sätt skulle inte kläda dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
