Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
THEODORE. ROOSEVELT
porten till Panamanäset, stadfästat Monroe-doktrinen, gjort slut på tvisten
om Alaskas gränser, hulpit Kina att än mera öppna sina dörrar för handeln,
gjort förlikningsidén starkare och befrämjat fred mellan folken." Af sina
motståndare och belackare blef Roosevelt beskylld för att vara impulsiv,
imperialistisk, farlig och mycket annat. Men det hjelpte icke, han blef lika
fullt återvald som president den 8 nov. 1904, och det med den största
röst-öfvervlgt, som någonsin kommit på en amerikansk presidents lott. Den 4
mars 1905 installerades han i embetet af öfverdomaren Fuller. Charles
Warren Fairbanks blef vicepresident. I sitt invigningstal yttrade Roosevelt bl.
a.: "Mycket har blifvit oss gifvet, och mycket kan med rätta väntas af oss.
Vi ha skyldigheter mot andra och mot oss sjelfva, och vi kunna icke
undandraga oss dem. Vi ha blifvit en stor nation och genom denna omständighet
kommit i förbindelse med jordens öfriga nationer. Vi måste uppföra oss sä,
som det egnar och anstår ett folk med sådant ansvar. ’ Vi måste visa ej blott
i ord, men i handling, att vi allvarligt önska att vinna alla andra nationers
goda vilja genom att handla mot dem på ett sätt, som vittnar om ett rättvist
och ädelmodigt erkännande af alla deras rättigheter. Men rättvisa och
ädelmod betyda hos ett folk såväl som hos den enskilde mest, då de röja sig icke
hos den svage, utan hos den starke. På samma gång som vi oaflåtligt vakta
oss för att handla orätt mot andra, måste vi med icke mindre vaksamhet se
till. att icke andra göra oss orätt. Vi önska fred, men vi önska en
rättvisans och rättfärdighetens fred. Vi önska den, emedan vi betrakta den såsom
riktig, och icke emedan vi äro rädda. Ingen svag nation, som handlar
manligt och rättvist, skulle någonsin ha orsak att frukta oss, och ingen stark
nation skulle någonsin kunna utse oss som föremål för öfvermodigt anfall.
Vårt förhållande till de öfriga makterna i verlden är vigtigt, men ännu
vigtigare är vårt inbördes förhållande. En sådan tillväxt i rikedom, folkmängd
och makt, som kommit denna nation till del under det ett och en fjerdedels
århundrade, som förflutit, sedan den började sin nationella tillvaro, åtföljes
oundvikligt af en motsvarande tillväxt af nationella problem. Makt innebär
både ansvar och faror. Våra förfäder mötte faror, som vi vuxit ifrån. Vi ha
framför oss andra faror, som de omöjligen kunde förutse. Nutidslifvet är
både inveckladt och intensivt, och de oerhörda förändringar, som framkallats
genom den utomordentliga industriella utvecklingen under det sista
half-seklet, förnimmas 1 hvarje fiber af vårt sociala och politiska väsen. Aldrig
förr ha menniskor pröfvat ett så stort och väldigt experiment som det att
förvalta en hel verldsdels angelägenheter under formen af en demokratisk
republik. De förhållanden, som framkallat vårt underbara materiella
välstånd och till en sådan hög grad utvecklat vår energi, vårt sjelfförtroende
och individuella initiativ, ha också medfört den omsorg och ängslan, som äro
oskiljaktiga från hopandet af stora rikedomar i de industriella
centralpunkterna. På framgången af vårt experiment beror mycket, icke blott med
hänsyn till vår egen välfärd, utan äfven till hela menniskoslägtets. Om vi
misslyckas, kommer den fria sjelfstyrelsens idé öfver allt i verlden att skakas
ända ned i roten, och derför är vårt anBvar drygt. Det finns intet giltigt
skäl, hvarför vi skulle ängsla oss för framtiden, men det finns alla skäl för
oss att med allvar se den an, så att vi hvarken dölja för oss sjelfva vigten af
de problem, som ligga framför oss, eller frukta att nalkas dessa problem med
okufligt uppsåt att lösa dem rätt. Vi veta, att intet folk är i behof af så höga
karaktärsdrag som det folk, hvilket söker att sköta sina angelägenheter rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
