Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
THEODORE. ROOSEVELT
der gubben Shakespeare var i alla fall inte så dum i bedömandet af
menniskonaturen."
Att Roosevelt blef hela den traktens gunstling och nära nog afgudades af
sina cowboys, är ej att undra på, då han så ypperligt förstod att sätta sig in
i alla förhållanden och möta faror och äfventyr just så, som det anstod en
vesterns man att göra det. På hvarje ny plats han besökte måste han alltid
d-B första dagarna bereda sig på litet gyckel med anledning af sina
glas-i/gon. men han tog det godmodigt. Endast då någon blef för närgängen,
talade han i en ton, som lät förstå, att han icke var att leka med. Hans
cowboys läto dock sällan något tillfälle gà förbi, då de i smvg kunde skänua
litet med eller om honom. En dag. då han var ute med ett par af sina karlar
och fällde träd, hörde han någon fråga en af dessa, hvars namn var Dow.
hur många träd de fällt under dagens lopp. Dow, som inte märkte, att
Roosevelt var inom hörhåll, svarade: "Bill högg 53, jag 49. och basen, han
bäfrade 17." Det skämtsamma i svaret låg icke i påpekandet af, hur litet
Roosevelt uträttat, jernfördt med de andra, utan i jemförelse mellan hans
sätt att fälla träd och bäfverns sätt att gnana ned dem. En annan gång, då
Roosevelt fäktade förtvifladt för att komma upp på en bångstyrig häst.
hörde han en cowboy bakom sig mumla något om, att han knappast skulle
kunna taga examen som hästtämjare. Roosevelt hade mycket roligt åt
dylika skämtsamma infall.
Var han icke lika god hästtämjare som de i yrket utlärda cowboys, var
han dock en förträfflig hästkännare, enligt hvad den förut citerade Ferris
intygar. "Han anskaffade en hel hop utmärkta hästar", berättar Ferris;
"han tycktes förstå sig på hästar. Jag mins ett tillfälle, då han koin ridande
till en plats, der jag förestod en liten butik, och då han. tör att kunna
komma till mig. måste simma genom floden tre gånger. Det var på våren,
och floden var en brusande fors. Jag föreställde honom det riskabla i ett
sådant tilltag och sade, att han utsatte sig för lifsfara i onödan. "Hvad nu
då?" hvarade han, "jag satt ju på ryggen på min häst Manitou." Han litade
fullkomligt på den hästen, och dermed var saken afgjord."
Under sin vistelse på ranchen fick Roosevelt flera gånger besök af
vänner frAn östern. Äfven då posten ej kom mer än en gång i veckan, följde
han dock genom tidningarna noga med hvad som försiggick i verlden. Det
var äfven här han fick ingifvelsen att skrifva sitt stora verk om vesterns
eröfring och andra böcker, hvilka han dels påbörjade, dels äfven fullbordade
på ranchen. Om ranchen såsom affär betraktad sade han en gång,
skrattande. att han icke förtjenade mycket på den. Men säkert är, att han kände
sig lycklig der, och när han på sommaren 1886 återvände till New York, var
han starkare och friskare, än han någonsin förut varit.
in.
ROOSEVELTS ANDRA GIFTE OCH POLITISKA NEDERLAG. HANS
REFORMATORISKA VERKSAMHET I NEW YORK OCH WASHINGTON.
Ända sedan barndomen hade Roosevelt varit bekant med en flicka af
ungefär hans egen ålder vid namn Edith Kermit Carow och dotter till en
förmögen köpman. De hade lekt tillsammans och gått i skola tillsammans, innan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
