- Project Runeberg -  Roms katakomber och hvad de hafva att lära oss om den ursprungliga kristendomen i motsats mot hedendomen /
115

(1890) [MARC] Author: Isaiah Benjamin Scott Translator: G. S. Löwenhielm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tider. Den ena gången efter den andra läsa vi, huru
aposteln Paulus i detta afseende uttrycker sina
farhågor. »Jag fraktar», skrifver han, »att liksom ormen
besvek Eva med sin illfundighet, så skola äfven edra
sinnen förderfvas och vändas från den enfaldiga
troheten mot Kristus» (2 Kor. 11: 9). Och vidare: »Sen
till, att ingen bortröfvar eder med verldsvisheten och
tomt bedrägeri efter menniskostadgar, efter verldens
barnaläror, och icke efter Kristus» (Kol. 2: 8).

Oaktadt upprepade varningar kom kyrkan på
grund af de olika inflytelser, jag nu antydt,
småningom bort ifrån Kristi läras enkelhet; men detta
förfall var ett intet i jemförelse med det, som härledde
sig från en annan källa — nämligen försöket att
förlika kristendomen och hedendomen.

Att intet sådant försök gjordes, medan de två
religionerna voro inbegripna i en strid på lif och död,
är temligen naturligt, men då Konstantin blef
gynsamt stämd mot kristendomen och båda religionerna
tolererades, blef det, som förut var omöjligt, görligt,
och de saknades ej, hvilka af välment, men
missförstådt nit yrkade på en dylik sammanjemkning såsom
önsklig.

— Augustinus skrifver: »När fred slöts, blefvo de
skaror af hedningar, hvilka voro angelägna att
omfatta kristendomen, afskräckta deraf, att då de förut
varit vanda att med dryckeslag och gästabud inför
gudarne fira sina högtider, de icke lätt kunde förmå
sig att försaka dessa gamla, om ock högst förderfliga
nöjen. Våra ledare funno derföre för godt att
tillmötesgå denna del af deras svaghet och ersätta de fester,
de öfvergåfvo, med andra till de heliga martyrernas
ära, hvilka de kunde fira med lika yppighet, ehuru
icke med samma ogudaktighet. »*) Fosbroke talar ännu
utförligare härom: »Hedningarne voro mycket förtjusta

*) Augustinus, bref 29.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:27:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/romskata/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free