Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Målarens psykologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Målarens psykologi.
(Jultidningen »Palettskrap» 1892.)
Så heter en nyligen i Paris utkommen bok, författad av
den snillrike psykologen Lucien Arréat. Den har blivit
anmäld och kommenterad av hans yrkesbroder på
själsvetenskapens område Bernard Pérez. Det kan måhända
intressera en och annan av »Palettskraps» läsare att
erfara, till vilka resultat dessa herrar kommit efter
företagen dissektion av människan som målare. Jag vågar
tillägga några anmärkningar av mig själv.
Första frågan är: vad är det, som driver människan till
att måla och göra måleriet till sin livsuppgift? Frågan
avspisas vanligen med ordet: kallelsen. Men vad är
kallelsen? Det är mycket av instinktiv art, som gömmer
sig under detta ord.
Omöjligt att i vår av darwinismen genomträngda tid vid
sådana frågors behandling undgå tanken på att
ärftligheten är med i spelet. Så mycket omöjligare –
om omöjligheten har grader – som en blick på
konsthistorien visar, att en stor del av de målare,
som hon upptager i sitt Panteon, är söner eller
ättlingar av målare och konsthantverkare. Måleriet har
idkats av män och kvinnor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
