Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den meliska Afrodite
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ambassadsekreterarens i flera skrifter upprepade
förklaring var det hans egen vältaliga tunga, som
efter rastlöst arbete lyckades uppgöra saken i godo
till Frankrikes förmån. Turkarne föllo till föga för
hans vingade diplomatiska ord, och grekerna stodo
häpna inför denne arvtagare av Isokrates’ och
Demostenes’ konst. Det gör ett eget intryck att
läsa dessa hr Marcellus’ skrifter. Självbeundran
uttalar sig i varje rad; vad hr Brest och andra
hade gjort till sakens främjande lämnas i skuggan,
det är de Marcellus och han ensam, som Frankrike
har att tacka för den meliska Afrodite; han kallar
henne sin »skyddsling», sin »dotter», och det år
hans vältalighet, ingenting annat än hans
vältalighet, som frälste henne åt hennes nya
fädernesland och västerns odling.
Men för några månader sedan offentliggjordes
genom hr Jean Aicard en berättelse om saken,
vilken alldeles avviker från den, som hr
Marcellus lämnat oss. Berättelsen är uppsatt
av Dumont d’Urvilles vän och förre kamrat
ombord å la Chevrette, fregattkaptenen och
marinmajoren i Toulon, Matterer. Denne upplyser,
att frågan avgjordes icke genom hr de Marcellus’
övertalningsförmåga, utan, såsom han själv
uttrycker sig, »genom den råa styrkan». Kaptenen
Robert i spetsen för sina matroser och soldater
stormade in på Oikonomos’ män. Hr Brest, svängande
i ena handen en sabel, i den andra en knölpåk,
deltog i striden. Oikonomos fick mycket stryk,
hans män skingrades, och Venus victrix fördes som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
