Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romerske kejsare i marmor - V. Nero
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sång om »den döende krigaren» och dog med sången
på sina läppar.
En tredje stoiker, den gamle fältherren och
juristen Kassius Longinus, landsförvisades, därför
att han bland bilderna av sina förfäder hade även
den av Kassius, Julius Cesars baneman. Hans unge,
sederene lärjunge Lucius Silanus, som några av de
sammansvurne ville gjort till kejsare, dömdes till
landsflykt, men dödades i Kampanien av Neros
utskickade. Anföraren för dem rådde honom att
öppna ådrorna; men Silanus sade sig »icke vilja
spara mördarne deras ärofulla uppdrag» och inlät sig
vapenlös i strid med soldaterna, som genomborrade
honom med sina svärd. – Landsförvisade vordo även
stoikerna Musonius Rufus och Helvidius Priskus jämte
flera filosofer. Musonius var den tiden Stoas främste
man. Macedoniern Stobeus har i sina samlingar
förvarat ett av hans tänkespråk: »gör du det goda med
möda, skall mödan fara, det goda vara; gör du det
onda med nöje, skall det onda vara, nöjet fara.»
Ordningen att dö kom även till själva dygden,
såsom Tacitus säger – till Trasea Petus. Han var
hovet den värsta nageln i ögat, ty i de avlägsna
härlägren, såväl som i Rom, läste man
statstidningen för att se vad Trasea icke gjort, i
vilka senatsbeslut han icke deltagit: därefter dömde
man deras halt.* Detta var ett ofromt sätt att läsa
det fromma bladet, men skulden var icke dess,
* Närmare upplysningar om denna tidning finner
läsaren i Albert Lysanders tyvärr ofullbordade
romerska litteraturhistoria.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
