Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romerske kejsare i marmor - V. Nero
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
synes mig, ådagalagt, att bilden i den sänkta högra
handen burit den delfiska lustralvippan, av vars
knutsnöre han upptäckt en återstod på trädstammen,
som tjänar till stöd. Men lustralvippan var den
pytiske Apollos tilläggstecken i hans egenskap av
blodskuldförsonare.
Det ligger något av brådförnummen bländande
uppenbarelse i denna bild. Med vänstra armen
hotfullt eller avvärjande framsträckt ilar guden
i majestätisk vrede emot ett något, som otillbörligt
nalkats hans heliga omkrets. Karl Bötticher tänker på
det uppträde i Eschylus’ »Eumenider», då Orestes,
modermördaren, förföljd av furierna, störtat in i
Apollos tempel och famnat dess altar; han tänker
sig vidare, att guden i detta ögonblick ser
samvetskvalens gudinnor intränga i helgedomen, och
att han harmsen, med bågen i vänstra handen, möter
dem och driver dem ur templet och därefter med
lustralvippan fullbordar den handling, varigenom
Orestes’ blodskuld försonas.
Detta överensstämmer väl icke så alldeles med
Eschylus’ skildring, men träffar henne dock i
samma huvudpunkt, som det var konstnären nog
att träffa. Ingen bild kunde bättre än en sådan
påminna den nye Orestes, att en försoning med de
gudomliga makterna vore möjlig, och ingen vara
bättre ägnad att i hans mörka stunder lysa med
ett hopp om frid.
Hos Eschylus är själve Apollo dock ur stånd
att blidka eumeniderna: han mäktar endast söva
dem till en tid. Denne gudingivne skald, som
med hellenens skönhetskänsla och filosofiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
