Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romerske kejsare i marmor - III. Kaligula
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de ville rådslå om viktiga ting. Den ene guden var
Jupiter Kapitolinus; den andre – åt vilken kejsaren
byggt tempel, stiftat prästerskap, rest guldstoder
och uttänkt kostbara och kostliga offer – var Gajus
själv. När de samtalade, tillgick det så, att Gajus,
även kallad Jupiter Latiaris, viskade i medgudens
öra och sedan lade sitt eget öra till hans mun.
Stundom höjde Jupiter Latiaris hotande sin röst.
Jupiter Kapitolinus, som aldrig genmälde i samma ton,
hade dock skäl att knorra, om ej å egna så å fränders
vägnar, ty kejsaren hade låtit föra till Rom en mängd
av Greklands skönaste gudabilder och slå huvudena av
dem, för att giva dem andra med hans egna anletsdrag,
och det sades, att han tillämnat den olympiske Zeus
samma öde.
Detta stöter onekligen på galenskap. Också
misstänkte Kaligulas samtid, att det ej stod rätt
till i hans hjärna. Det viskades om en kärleksdryck,
som rubbat hans vett. Men giv allmakt åt en slyngel,
ställ slavar och smickrare kring hans tron, och
vanvettet kan infinna sig Kanidias konster förutan.
Gajus var avundsam. De stoder av store män, som
Augustus flyttat från det överfyllda Kapitolium till
Marsfältet, krossade han till skärvor, ty Rom hade
nog av e n storhet. Märkte han, att på teatern en
vacker karl ådrog sig kvinnornas blickar, så ve den
mannen! Han var dödens; han hade frånstulit Cesar
den uteslutande hyllning det täcka könet var honom
skyldigt. Åvunden framträder med barnets hela
okonstlan, när folket klappar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
