Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romerske kejsare i marmor - I. Augustus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till någonting liknande de österländska despotierna?
I sanning: äran härav tillkommer honom mer än senat
och folk. Den skugga av frihet han upprätthöll har
man att tacka, att när världen var stängd för
republiken, fanns dock ännu för republikaner en
fristad – på kejsartronen. Där kunde män som
Antoninerna, som Tacitus, hävdatecknarens ättling,
som Julianus ännu verka i fristatens ande, ehuru
folket var ur stånd att av denna ande genomträngas.
När Augustus efter ett avsägelsetillbud återvände
från det högtidliga mötet i senaten till sin hydda
på Palatinen, tro vi icke, att han sade till
sig själv: »vilken listig sälle du är... dolis
instructus et arte pelasga! vad du vet att
tillfredsställa människornas lust att föras bakom
ljuset!» Snarare ville han intala sig, att det steg
han nyss tog var ett ojävigt vittnesbörd om
oegennytta och medborgarsinne. Svek honom någonsin
hans självkännedom, så var det nog här. Han har
aldrig tänkt sig som den levande politiska
motsatsen till Bruter och Katoner. Bärare av dessa
stora namn stodo i ett annat läger än det, vari
ödet inkastade honom som Cesars arvtagare; men
hans vördnad för dem var oförställd: han prisade
med sina älsklingsskalder atrocem animum
Catonis och frågade med dem: Quis te, magne Cato,
tacite relinquet? Sedan han vid middagsbordet
intagit sina tre – vid större tillfällen sex –
rätter mat och på soffan med Eneiden i hand
inväntade den lilla middagsluren, som han brukade
njuta med pannan lutad i handen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
