Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romerske kejsare i marmor - I. Augustus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öde burits i fliken av en toga. Och hur plastiskt
rik är hon ej i sina ståtligt fallande veck! När
Augustus en dag gick över Forum romanum och
såg i folkvimlet så få togor och så många mantlar
av annan snitt och färg, upprepade han vemodigt
den virgiliska versen:
Roms världsrådande folk, det togabärande släktet!
*
Fjärran lågo nu de dagar, då »romersk husmoder» var
ett hedersnamn. Syndafallet i samhället börjar ej med
Eva, utan med Adam. I det längsta värnar kvinnan god
sed; hon gör det av ärvd vana, om ej av dragning till
det ärbara. Men när mannen gjort henne till sin
vederlike i last, sjunker hon snart djupare än han,
och fördärvet är då oläkligt, ty släktets vagga står
vid en skändad härd. Därhän hade det kommit i Rom.
Romerska folkets förfall röjde sig bjärtast i romerska
kvinnans. De äldsta och ädlaste ätter utdogo, de fria
medborgarnes mängd hopsmälte årligen, emedan männen
bävade för äktenskapets vådor. Giftermål var att lämna
sitt namn till spillo åt en utsvävande hustru. Man
föredrog då den fria kärleken, ty att svikas av en
slavinna fann man mindre kränkande än att svikas av
en maka. Augustus ingrep med lagens hand för att hägna
hem och stat. Men lagen är vanmäktig, där seden är död.
Dock är det en tavla värd att minnas, den gamle
imperatorn stående upprätt i sin loge i skådespelshuset,
medan varje man på riddarebänkarne ropar under häftiga
åtbörder till honom: »Ned med dina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
