Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romas kristna katakomber.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förbjudas att återvända; en utomordentlig kommission skulle i
hvar stad uppsöka och till laga näpst befordra dem, som
ej infunnit sig hos myndigheterna; hjälpte intet annat,
skulle dödsstraff kunna användas. Härmed är Traianus’
grundsats helt och hållet upphäfd. Nu skulle de kristna
uppspåras hvar man kunde anträffa dem; nu hjälpte dem
ej längre att hos myndigheterna hafva anmält sig som
korporation. Som deras ledare voro väl kända för
regeringen, liksom de ställen där de plägade hålla sina
sammankomster, återstod dem i allmänhet ingen annan
tillflyktsort än katakomberna, som tyckas dittils ej så allmänt
blifvit begagnade för andra ändamål än begrafningar; annars
skulle Decius’ edikt träffat äfven dem. Under fortgången
af den stora förföljelse — den första allmänna och öfver
hela riket utbredda — som med korta mellanskof räkte
ända till 260, skulle äfven dessa fristäder blifva de kristna
lagligen beröfvade. Den andra kejsaren efter Decius, äfven
han en personligt ädel man, Licinius Valerianus (254—260),
stadgade i det första af sina mot kristendomen riktade
påbud ej allenast att kristna biskopar och presbyterer, som
ej ville offra till gudarna, skulle drifvas i landsflykt, utan
äfven, att alla sammankomster skulle förbjudas och att
katakomberna, där dessa sammankomster höllos, skulle
jämte alla öfriga begrafningsplatser tagas i beslag af
staten. Det torde dock hafva varit omöjligt att bevaka alla
ingångar till katakomberna och, huru ofta kejsarens
soldater än inträngde i dem och släpade de kristna till
döden, var det väl knapt någon dag, då ej en eller annan
af dem fick tjäna någon del af den kristna församlingen
till mötesplats. Vi hafva redan i det föregående sett
hvilka försigtighetsmått vidtogos för att slippa
öfverraskning, ehuru ofta förgäfves, särdeles som inom de kristnas
leder fans mer än en förrädare. Från denna tid hafva
katakomberna bevarat många martyrers minne; så de redan
nämnda biskoparnas Fabianus, Xystus eller Sixtus den andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
