Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romas kristna katakomber.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slutet af första eller början af andra århundradet. För de
kristna hade familjen såsom sådan upphört att hafva någon
betydelse. »Hos oss», säger kyrkofadern Lactantius,
»finnes ingen skilnad mellan fattiga och rika, slafvar och
husbönder». Utan afseende på stånd, fädernesland och
lefnadsyrke ville de kristna i döden som i lifvet sluta sig
endrägteligen tillsamman. Vi böra ej förbise, att i denna
likgiltighet för familjebandet och för fosterlandets gemensamhet
låg kristendomens fara för det antika samhället, en fara
som gjorde att just de herskare, hvilka hade mest
romarsinne, ifrigast förföljde den kristna församlingen.
Det fans äfven hos hedningarna gemensamma grafvar,
men endast för slafvar och frigifna, ofta skänkta af
husbönder och för de fattigaste samhällsklasserna, som för att
skaffa sig den anständiga begrafning, hvarpå hela forntiden
af religiösa skäl satte så mycket värde, slöto sig
tillsamman till ett slags bolag eller till begrafningskassor, collegia
funeraticia. Detta ledde i Roma, där jorden i stadens
närhet var dyr oah rummet därför måste sparas, till
anläggande af columbaria, ett slags byggnader, som till hälften
lågo under jorden och i hvilka funnos katakombernas
arcosolier liknande nischer, där vanligtvis två och två urnor
stodo inmurade. Under golfvet befunno sig ej sällan
hypogaier, som innehöllo sarkofager för de obrända liken.
Det synes nu ej osannolikt, att inrättningen af dessa
columbarier med deras underjordiska källare i viss mån kunde
hafva bidragit att bringa de kristna på tanken att anlägga
katakomber.
Något stadgande inom kyrkan, som ålade bröderna i
tron att anlägga sina hvilostäder tillsammans, fans föröfrigt
icke. Endast på ett höll man strängt, att kroppen begrafdes
på en kristen grafplats och obränd. »De kristna», säger
Minucius Felix i sin berömda dialog Octavius, »afsky
likbålen och fördöma bränningen» och tillägger längre fram:
»Vi begagna oss af den äldre och bättre seden att jorda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
