Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
347
"Hvad?" stammade slutligen Blenda. Äro vi då hemma
hos oss?"
I dessa ord lig ett så obeskrifligt hänförande uttryck,
att kusin Jean ovillkorligt utsträckte sina armar för att till
sitt hjerta sluta den, som uttalat dem.
Men i samma ögonblick sjönko armarne 8ter ned, utan
att hafva ens vidrört den unga flickan, søm darrande rest
sig upp.
"Min bästa tant" — med dessa ord vände sig den
unge mannen till den nu fullkomligt borttappade fru
Emerentia — "får jag föra Blenda in i nästa rum? Jag har
behof af att ensam med henne få förklara mig."
Vår nåd, som åter fick några ljufva hemsökelser af sin
siarförmåga och trodde, tänkte, hoppades att allt kanske
kunde ändas bättre än hon nyss förmodat, svarade endast
genom nigningar.
Och utan att afvakta någon bestämdare tillåtelse, öppnade
husets egare dörren till ett litet hörnrum, hvars alla
väggar voro beklädda med bokhyllor och hvars enda flyttbara
möbel, utom ett bord med planschverk och gravyrer, bestod
i en liten soflfc för två personer.
Om Blendas blickar kunnat fästa sig vid något, skulle
utan tvifvel delta lilla rum — med sina långa gröna
sidengardiner, mellan hvilka heliotroper och myrtnar i mängd
framblickade, och med sin anda af lugn — hafva förtjust
henne mer än något af de andra . . men hon såg
ingenting utom det, att hennes älskares kind bleknat ocb att
hans ögon voro långt ifrån att uttrycka de sälla känslor,
som i denna stund borde finnas inom honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
