Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
257
För första gången efter deras bekantskap böll hennes
nåd och madam på att bli verkliga ovänner.....
Under tiden hade gästen afkastat kappan och trädt in
i det rum, som blifvit honom anvisadt.
Då man säkerligen redan tagit för afgjordt att det var
Blendas riddare som — troligen beherrskad af oron öfver
att icke, enligt hennes löfte, få återse henne — sent
omsider beslutit sig för ett personligt besök, så lärer man ej
heller betvifla att den syn, som mötte honom, förekom
honom vara allt utom jordisk.
Sedan han först förvissat sig att ingen mera ftms i
rummet, smög han sig fram helt sakta, nästan återhållande
andedrägten, af fruktan att alltsammans skulle försvinna.
Men han uppnådde soflhn utan att finna sig gäckad. Det
var ej en magisk villa, utan en verklighet.
Och nu stod han framför den förtjusande slumrerskan,
som han trodde sig se för första gången, så troget än
hennes bild var inpreglad i hans minne.
En lätt darrning ilade igenom hans lemmar.
Den stora friska buketten, som han medfört, föll ned
på soffhn vid hennes fötter. Han ville taga upp den, han
utsträckte sin hand, han vidrörde garneringen på
peignoi-ren — buketten hvilade på spetsen af hennes lilla toflfel —
omöjligt att återtaga den: platsen var fridlyst.
Men han följde en annan makt, sä enväldig att den ej
kunde motstås: han böjde knä vid soflfen ocb betraktade
den unga flickan med blickar af häpen hänryckning.
Blendas flyktiga halfslummer vek i detsamma bort.
Doftet från blommorna eller kanske den hastiga
andedrägten af någon, som hon hörde ej var hennes mor, kom
henne att slå upp ögonen — och då hon såg den man,
på hvilken hon i sömnen tänkt, inneha en ställning,
hvarom hon mången gång, om ej nu, drömt, undföll ett utrop
Ramønhjeltinnmn. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
