- Project Runeberg -  Romanhjeltinnan. Novell /
183

(1849) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

183

Man bade knappt en minut ögonen från klockan, till
ocb med hafresoppan glömdes, så att damerna bokstafligen
lefde på luft jemte de improviserade läckra anrättningar,
som förekommo i programmet öfver den blifvande
grefvinnans fester.

Ändtligen, vid pass klockan 6 e. m., ringdes det på
dörrklockan.

Fru Emerentia hade tändt upp två ljus, så att det
skulle se ttlysterttt ut från gatan. uBetjenternatt, sade hon
till Blenda, "äro värre än de förnäma herrarna sjelfva, ocb
den bär lilla kostnaden ersättes af brefvet tusenfaldt."

Yid ljudet utifrån foro de begge fruntimren upp ur
sina ljufva drömmar.

uDet passar ej dig, min lilla grefvinna, att öppna —
jag, skall gå. Möjligen torde lakejen medföra några
dyrbarare presenter, som du ej sjelf kan emottaga.**

Och darrande så att hon knappt förmådde stå på
fötterna, trädde den stolta frun — sedan hon först
vederbörligen draperat sig i salig Regine Sofies svarta
silkes-shal — ut i sin lilla tambur och vred upp låset.

Men nog blef bon en smula häpen, då hon, i stället
för en lakej eller "jägare", såsom hon väntat, fick se en
gammal madam, förmodligen af det vandrande slaget, ty
tion hade en korg på armen.

ttVi behöfva ingenting, min vän!u sade fru Emerentia,
som ansåg att det rätta budet ännu icke kommit.

Men då madam, i stället för att aflägsna sig, satte ned
korgen och började trefva i kjolsäcken, hvarifrån ett bref
slutligen upphemtades, fick hon andra tankar. Och så snart
madam åter blifvit utsläppt, vaggade vår fru tillbaka in i
rummet med dessa ord:

"Min gud, kära du, hvad ban lar vara i för trångmål
för sin kärleks skull, den stackars grefven! Brefvet har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/romanhjelt/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free