- Project Runeberg -  Romanhjeltinnan. Novell /
162

(1849) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

162

Men innan bon bann börja andra versen, ocb Just dS
hennes själ på sångens och femasiens vingar sväfvade bort
från jorden, med glömska af både ärendet och befattningen,
afbröts hon af ett så bjert, klingande gapskratt, att hon,
ryckt ur sin himmel, hastigt vände sig om.

Och se, hvad såg bon då i dörren till det inre
rummet, om ej den älskvärda damen och bakom henne
kam-maijunkaren — Biendas egen försmådde tillbedjare —
hvilken troligen i sin personlighet ensam innefattade de visiter,
som skulle emottagas under "första visit-timman."

Hed ett obeskrifligt uttryck af sårad värdighet steg
Blenda upp.

Den unga frun, som föreføilit benne så innerligt god,
hade då på detta hjertlösa sätt kunnat gapskratta åt
hennes, vare sig, röst eller föredrag: ocb intetdera — om den
saken var vår hjeltinna fbllt öfvertygad — förtjente StHge.
Ocb den infame kammaijunkaren se’n, ban, hvilken hon nu
af sårskilt orsak ej kunde fördraga . . äfven ban, åb, det
Yar för mycket, för mycket!

"Min lilla bästa mamsell, blif för guds skuU icke ond,
jag ber I" sade den muntra frun, men fortfor härunder att
skratta så häftigt att hon måste kasta sig ned på soflfen.
"Blif icke ledsen — jag försäkrar att det icke är min afsigt
att förolämpa, ty rösten är verkligen vacker, men lilla
mamsell sjunger denna gamla ridåar-romans med en sådan
oförlikneligt heroisk sentimentalitet och en så inspirerad
känsla, att jag aldrig i mitt lif haft roligare."

Kammaijunkaren fann det nu vara passande att träda
emellan.

"Ah", sade han vårdslöst, "det är ju lilla fröken
v.Kuh-len, som jag förut sett hos hennes slägtingar,
lärflskram-liandlaren Thormans" ... En hastig »ch hemlighetsfull
i lick på värdinnan tycktes deijeuue \ilja säga: Förguds
skull, icke den der!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/romanhjelt/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free