Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
"Bevars, barn, hvad da bar för en hetsig ffentasi —
jag fruktar att jag miste ge dig någon förståndig ledmre,
du Ulla slinka, ty kammaijunkaren, som ni hade med er,
är visst icke mycket att lita på."
"Vet tant" — Blendas ansigte, som nyss återgifvit det
mest omvexlande ocb lifliga spel, blef på en gång helt
betänksamt — "vet tant, jag har en riktigt besynnerlig
känsla mot den herrnf"
"Huru nu -r du tycker väl icke för mycket om honom
heller?"
"Åh nej, taitf lilla, jag är visst tvertom ganska
otacksam emot honom."
"Hvarför det då?"
"Det var ju ändå honom jag hade att tacka för det
jag fick se riddarslaget . . . men jag tycker precist att det
är som om något ondt nalkas mig, då ban småler och ser
på mig."
"Han har väl icke föroläiQpat dig på ett eller
annat sätt?"
f(Nej, bevars, han har visst aldrig sagt mig ett ord
som icke varit artigt!"
"I^å, hvad det beträffar.. så behöfver en förolämpning
just icke bestå i ord — han kunde t. ex. .
"Hvad, tant?"
"Kors, icke vet jag så pretfst ... han kunde ha velat
ta dig i handen, kanske till och med vågat trycka den,
eller . .
"Ja, just det — om det är en riktig förolämpning, så
har han vågat den, ty i går afse, då vi voro i värsta träng
-seln vid utgången, tog ban min band för att hjelpa mig
ut, såsom han förebar, och minsann tryckte ban ej då
både den och armen — som han ville lägg* i sin — så
hårdt att jag bestämdt skulle ha skrikit till* om jag icke
Ytrit rädd för bannor af Henriette."
"Bannor af Henriette?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
