- Project Runeberg -  Romanhjeltinnan. Novell /
103

(1849) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

107

Samtalet afbröts här, medan tåten vid Långholmen a£
lemnade och emottog passagerare, och under den
återstående vägen var Blenda så upptagen med ögonen — i hvilka
alla hennes sinnen -tycktes vara sammandragna — att de
andra fruntimren läto henne njuta på egen hand, tills
slutligen unga herrskapet Thormans landställe blef synligt
mellan löfmassor och bJomsterparterrer,

"Se dit, Blenda", ropade tant, "se dit — hvad menar
<lu om det der sockerhuset, som ligger ofvanför bryggan
med de gröna bänkarna?"

"Ack, så vackert ställe I"

"Det är Heniikslund, som Henriette ärft efter sina
för-åldrar . . . Åhå, der kommer Patrik neråt bryggan —
beskedliga gossen, ban håller af mamma: glädjen lyser ur
ögonen på honom."

Och nu lade båten titi.

Den beskedlige Patrik — belt briljant klädd i hvita
underkläder, grön sommarrock och brokig långhalsduk —
kom med Öppna armar emot sin ntor, gaf derefter handen
at moster Emerentia och lilla kusin och sist åt mamsell
Debora.

"Nå, hvar ha vi nu sonhustrun?"

Innan Patrik bann svara, kom Henriette, omfladdrad af
«n hvit klädning och fläktande röda negligéband, utför
backen.

Hon var så frisk, behaglig och småleende i dag, den
unga frun, att man tvingades att glömma hennes vanliga
utseende af spotsk högdragenbet. Men som denna spotska
högdragenhet tycktes vara naturaliserad på hennes ansigte,
var hennes solskenslika blidbet i dag så mycket mera att
beundra.

Men Henriette, liksom alla andra, hade sina dagar för
älskvärdt lynne, och om dessa händelsevis- råkade infølla
på en af dem, hvarunder bon egde tillfälle att i sin lilla
societet få uppbära den gärd af artighet och smicker, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/romanhjelt/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free