Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106 K. Human. Vetenskapssamf:s i Lund Årsberättelse 1929—30
pi (ett E i liggande ställning). Detta bör hos Mithraisterna
av åtskilligt att döma ha brukats såsom symbol för
underjordsguden Rashnu, med vilken runradsbildaren identifierat
dödsguden Oden. Dennes runtecken är, som jag visat,
hästrunan [^ e (jfr RT, s. 92, och UR, s. 37). Dessa trenne
tecken (S^ff^) visa sålunda enligt min mening hän på ett
ursprung ur grekisk-orientalisk magi.
Om ytterligare två a tre tecken torde detsamma gälla.
Beträffande den hittills aldrig tillfredsställande 1 förklarade
gammalgermanska ^-runan V kan jag här hänvisa på en ny
förklaringsmöjlighet, vilken är fullt analog med de föregående,
alltså förutsätter ett orientaliskt-grekiskt ursprung. Som
bekant har det s. k. hakkorset, vilket är bäst känt under
normalformen Ψ, kallats för yáμμa-korset: det består ju av en
fyrfaldig kombination av den grekiska bokstaven Γ, »–ljudets
tecken. Nu finnas av detta magiska kors även
variantformerna X och K, vilka bättre än normalformen lämpat sig för
inskäring i trä2. När germanerna övertogo denna magiska
figur från grekerna (eventuellt genom sarmatisk förmedling),
ha de med största sannolikhet givit tecknet ett namn, som haft
g såsom beg3mnelseljud. Genom förenkling av X eller X kan
så via ett övergångsstadium runtecknet χ ha uppkommit. I
den ursprungliga runraden har tecknet sannolikt haft en något
mera komplicerad form, kanske tämligen lik den sist anförda
varianten av hakkorset. Härför talar runtypen K såsom
tecken för »–ljudet på det från c:a år 250 härstammande spännet
från Vi i Danmark (se avb. 18 i RT). Av intresse är även,
att hakkorset synes ha varit ett offer-tecken (jfr studie III ovan,
s. 67, n. 1). Runan nämnes på angelsaxiska gifu fgåva’, ett
namn, som av mig (RT, s. 66 f., och UR, s. 16) sammanställts
med det persiska dar un ’offergåva’, vars talsymbol hos mithra-
1 Ett kelto-latinskt x för keltiskt #-ljud förekommer blott framför
enstaka konsonanter, och detta tonlösa ljud har stått germanskt frikativt g
fjärmare än det tonande grekiska γ (jfr, att man återgivit det frikativa
&-lju-det med [> av grekisk-latinskt B).
2 Ett hakkors av den först angivna variantformen finnes på den
själländ-ska Snoldelev-runstenen, jfr Stephens, The Old-Northern Ranic Monuments,
1866—67, I, s. 345.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
